Till unga i 16 till 25-års åldern

Här har jag samlat några brev som är mer inriktade på vuxna eller de något äldre unga i 16-25-års åldern och så småningom kan delar av detta material bli del av ett nytt häfte jag låter trycka upp på tryckeri och delar ut gratis i liten upplaga eller säljer till självkostnadspris

I ETT KOMMANDE HÄFTE TRYCKT PÅ PAPPER I LITEN UPPLAGA : Förhoppningen är att ungdomar och unga vuxna skriver svarsbrev till vuxna eller bara skriver sin verion av vad de tycker om livet i Sverige. Många unga lyckas inte så bra i skolan och kommer inte in på gymnasieskolan. En risk som ökar för dem som har dålig utbildning är att de inte kan söka jobb eller söka bostadsbidrag. De blir bostadslösa om de inte har ett jobb och tvärtom, om de inte klarar av datorhantering och att fylla i digitala blanketter, och dras därför lättare in i kriminella gäng.

1.Hej! Jag heter Christina och är 65 år. Jag jobbade för länge sedan på dagis, det som nu för tiden kallas förskola och på fritids jobbade jag också. Efter 2-årigt gymnasium blev det många olika jobb med barn, i kök, sjukhus, städ, disk och praktikplats på kontor. Två ettåriga kontorskurser. Matte grund på Gnesta vuxenskola. Distanskurs i Privatjuridik, Ungdomskultur, Rätten och samhället och Hälsopedagogik. Jag blev sjuk och fick sjukbidrag och är nu pensionär. Det här att dela ut brev från vuxna till barn och ungdomar gör jag för att jag har svårt för att prata med ord och blir lätt arg men vill inte bli arg, och i breven visar några vuxna att de bryr sig om hur barn och ungdomar har det. Det viktigaste är att barn och unga känner att de får hjälp att utveckla sin egen personlighet och uttrycka sig så att andra ser det som finns på insidan, men då behöver barnet först få chansen att träna på att utveckla sin personlighet på olika sätt. Självklart är behovet av lokaler där barn och unga kan vara på fritiden större när vädret blir mer ”konstigt” och kallt ena dagen och regn nästa dag, men det behövs också lokaler där grannar i bostadsområdena i alla kommuner kan umgås tillsammans vuxna, barn och unga. Hälsningar från Tant Christina, som heter Christina Gidner

2. Från Niklas 30 år, juni 2021
Hej, jag heter Niklas! Jag har tidigare jobbat inom åldringsvården i sammanlagt 6 år efter gymnasieskolan. Nu väntar jag på ett nytt vikariatjobb nattetid, också inom åldringsvården. Efter gymnasiet, 3-årig linje med inriktning på Teknik, så gick jag på Södertörns Högskola, Filosofi A, men hoppade av innan kursen var klar. Det kom annat emellan. Det var trevligt att gå på Södertörn och det var en sysselsättning, men kursen Filosofi A leder inte till så mycket om man inte fortsätter med andra studier. Om jag hade kunnat så hade jag önskat fortsätta med att läsa teologi men inte för att bli präst. Guru kanske? Skojade bara! Jag är intresserad av allt som handlar om människor, filosofi, psykologi och teologi. Jag var 19 år när jag slutade gymnasiet och nu är jag 30 år. Dagens gymnasieskola och de som går där, är en helt annan generation än när jag var ung. Då var det mycket mer festande och många drack alkohol. Fler i den åldern är i dag inriktade på hälsa. Men de är inte lika intresserade av miljön tror jag? De lever i en helt annan värld än vi gjorde, men också med andra faror, som sociala medier och narcissism med alla dessa likes (gillamarkeringar). Narcissism är utbrett i hela samhället och många har sådana drag utan att veta om det.

En sak är att vi inte vet längre hur man gör för att ha tråkigt. Det måste hända något hela tiden. Lokaler för ungdomar och i högsta grad också för unga vuxna behövs för att minska risken för kriminalitet. Lokaler med personal och organiserad verksamhet ger trygghet. Unga vuxna som har gått ut gymnasiet är bortglömda och blir lätt offer för kriminella gäng som de dras in i. När det gäller samhällskris så anpassar vi oss till det. Vi är som människor anpassningsbara. Jag har campingutrustning och vattendunk hemma och om det skulle bli strömavbrott så är ju det bra att ha. Jag tänker att staten och kommunen har väl ett stort ansvar om det blir samhällskris? Många kanske också har för stor tillit till stat och kommun? Jag tror det uppstår mer grannsamverkan i kristid? Men många litar för mycket på sina mobiltelefoner, som eventuellt inte hjälper dem om det blir långvariga strömavbrott. Det vore bra med överlevnadskurser nära bostadsområdet. Att lära sig göra upp eld utomhus vore bra. Friluftslivet har ökat på grund av pandemin men även nedskräpningen. Folk borde ta med sig skräpet hem. Jag har sett några enstaka hundägare plocka upp hundbajset i påse, men sedan slängde de påsen i naturen. Hur smart är det?

3. Hej! Jag vill vara anonym, och ska berätta lite om mig själv och hur jag tänker. Jag gick 3-årigt gymnasium och sedan 5 årig civilingenjörsutbildning på universitet, ville bli polis när jag gick i skolan. Men sedan ändrade jag mig för när jag efter studenten arbetade som ambulansförare fick jag se många saker jag inte hade sett förut och som jag blev väldigt berörd av. Det var lite för jobbigt att se allt elände och bestämde mig för att bli civilingenjör i stället. Vi ser ju oftast inte hur andra bor och hur de har det och jag blev som sagt illa berörd av att se hemska saker. Det är olika vad unga vill och vad de behöver. Många vill också träffa andra och behöver vuxenkontakter. Detta är något som saknas i dag för många. Längre tids vuxenkontakter med vuxna som bryr sig, också andra vuxna än föräldrar. Det behövs ställen där man kan umgås, och att det finns praktiska aktiviteter, både hobby och saker som ska användas till någonting, att tillverka eller göra saker som betyder något för andra, och för samhället. Det är viktigt att känna sig betydelsefull, att hitta sin plats. En viktig faktor är att bo i blandade områden där man naturligt har kontakt med andra. Jag såg en dokumentärfilm på internet, om kolonilotter i Göteborg där många olika sorters människor odlade. Alla hade samma intresse: att odla och människorna hade en gemenskap runt odling. Det var människor med många olika sorters bakgrund och nationaliteter. Det är bra att hitta naturliga mötesplatser och ett sammanhang för att skapa gemenskap.

4. Hej!Jag heter Fredrik och tänker mycket på det här: FRAMTIDEN PÅ JORDEN. Om man skulle säga någonting till framtidens barn, de som kommer födas och vara barn om 50 år eller så, så kan man ju hoppas att de får det bättre än vad vi i dag! Man får också hoppas att människan har tagit sitt förnuft till fånga när det gäller miljöförstöring, men även andra saker som krig, konflikter och elände! Att det blir bättre i framtiden än man kanske tror just nu att det kan bli. Något jag har tänkt på är att lösningar på saker och ting skulle vara mer baserade på vad som är bra, mer än på hur mycket det kostar. För några år sedan snackades det mycket om att man fångade fisk i havet nära Sverige och så skeppades den till Kina med båt för att få fisken rensad och tillbaka till Sveriges frysdiskar!! Jag vet inte vad som är bäst av båt, flyg, lastbil eller tåg när det gäller att frakta saker? Men jag tycker inte det är ekonomiskt att skicka saker fram och tillbaka på det sättet! Regnoväder, åska och blixtnedslag och översvämningar! Om det är så att klimatförändringar och en ökning av jordens medeltemperatur leder till ökade väderproblem. Det är oroande!

För det första tycker jag man behöver uppmuntra unga människor att göra någonting kreativt över huvud taget. Det är den där sysslolösheten som ofta leder till en cyniskhet och bitterhet, som är farlig! Det tycker jag att jag har sett själv både under min egen uppväxttid och hos dem som är yngre än mig!

Hälsningar från Fredrik!

5. Hej!Jag heter Sara Liljeblad och arbetar på Gnesta bibliotek som socialbibliotekarie. Varje dag på jobbet lär jag mig nya saker och så träffar jag många intressanta människor. Jag har världens roligaste jobb! Jag är utbildad journalist. Nu vidareutbildar jag mig till bibliotekarie. När jag var ung och gick i skolan ville jag bli skådis, journalist eller författare. Eller bonde! Jag är orolig för klimatförändringarna. Vi alla måste göra det vi kan för att minska våra utsläpp/avtryck på miljön. Hur vi ska jobba med krisberedskap vet jag inte riktigt. Jag pratar om covid-19 pandemin och vad man kan göra för att minska smittspridningen och hur man gör för att undvika att bli smittad. Alla barn jag pratat med är väldigt medvetna om pandemin och förstår varför saker och ting inte är som vanligt.

Lycka till! 

6. Från Emmanuel, fritidspolitiker i Malmö år 2010 (utdrag ur en gammal intervju )
Frågan om det behövs en frivillig föräldrautbildning över hela landet och att alla som vill skaffa barn, skulle erbjudas att gå en föräldraskola, är intressant. Men alla måste inte gå på kurs. Det finns familjer som fungerar utomordentligt bra! Det ska vara frivilligt i så fall. Jag skulle inte ha något emot att det fanns medel till förfogande ute på skolorna så att skolorna själva med hänsyn till de problem de har, kunde sätta igång något sådant. Men då ligger det på rektorns och skolans initiativ att göra detta. Det är inskrivet i skolförordningen vilka befogenheter skolan har i dag, och vilka initiativ en rektor kan ta. Men eftersom det ligger på frivillig basis så är det varje skola som avgör om de skall satsa på föräldrautbildning eller inte. Men alla skolor arbetar inte på samma sätt och alla arbetar inte på ett bra sätt. Det kan jag säga, att det är min åsikt att kommunaliseringen inte var bra! Vi har fått stora skillnader mellan kommunerna och mellan skolorna. Det finns kommuner med bra ekonomi och det finns kommuner med dålig ekonomi. Och så är det en prioriteringsfråga också. Det finns ingen som säger: ”Ni skall ge så och så mycket pengar till det och det.” Ju mer pengar en kommun har, desto mer pengar kan de fördela. På det sättet var det inte bra med kommunaliseringen. Men att beslutsförfarandet är delegerat ner på marknivå, på varje skola och varje kommun, det är bra! Man skall uppmärksamma dessa elever med särskilda behov! Det skall man göra! Det är en annan sak om det görs? Och det är en annan sak om det görs i tillräcklig utsträckning?