Här samlar jag de brev till barn och unga, som finns med i det häfte som redan är tryckt på tryckeri i liten testupplaga (25 ex) och som just nu i juni 2021 delas ut gratis ett häfte i taget lokalt där jag bor, för att sprida och lite grand befästa hos grabbarna bus att brevskrivning pågår

Från en anonym kurd född i Sverige

Jag bor i Stockholms, är 25 år och född i Sverige. Mina föräldrar kommer från den Kurdiska delen av Turkiet. Vilken utbildning jag gick? Gymnasieskolan med samhälle och beteendevetenskap, ville bli psykolog. Framtidsdrömmarna. Det var att hjälpa ungdomar som driver omkring. Om tio år vill jag vara en bra pappa åt mina blivande barn och vara någons eller någras förebild. Vad tror jag att ungdomar mellan 13 och 18 år vill göra på fritiden? Det som behövs är fritidsaktiviteter och arbete! Jag är själv invandrare i andra generationen. De unga lever ett slags dubbelliv. Föräldrarna vet inte vad deras barn gör. Jag sett grov rasism men vet att det finns många fina svenskar och förstår skillnaden. Om en svensk säger åt ungdomar att inte bråka så är det ofta för att svensken vill hjälpa ungdomarna att inte hamna i problem och det behöver inte vara samma sak som rasism, utan att vilja hjälpa killarna och tjejerna. Min erfarenhet angående äldre vuxna – samma sak både bland invandrade och svenska gamla och äldre vuxna – är att de är lika på många sätt. De varnar sina söner och döttrar för att gå ut sent och att blanda sig med kriminella och med dem som bråkar. I många länder står de gamla högst i rang och att de yngre visar en äkta respekt för dem och deras livserfarenhet. Men här blir det så att andra generationens invandrare och deras barn inte visar respekt för de äldre och vi förlorar på många sätt vår kultur och det sätt människor har levt i sina ursprungsländer. Vuxna och gamla i invandrarfamiljer inte vet hur de ska prata med sina barn och vet inte vad deras barn gör ute på kvällar och nätter. Många lär sig inte språket så snabbt och alla kan inte heller engelska, så de förstår inte den information som finns om samhället och från skolan, så många vet inte hur de ska hjälpa och uppfostra sina barn i det nya landet. Skolan bör stötta eleverna, satsa på och utveckla de saker varje person är intresserad av, stärk varje människas självförtroende, utveckla den egna unika personligheten, stärk varje människas egen livsgnista. Jag själv hade koncentrationssvårigheter och jag skämdes för att be om hjälp, och jag skolkade. En mentor som verkligen trodde på mig, ringde till mig, ibland till och med på natten, och frågade om jag hade gjort läxorna. Hon såg till att jag alltid hade någon att vända mig till. Hon sade att skola och fritid hänger ihop. "Jag tror på dig!" Så sade hon. Och det var väldigt, väldigt viktigt för mig! ”Folk pekar finger hellre än att göra något åt saken. Vuxna invandrare och äldre svenskar är mer lika än vad man skulle kunna tro!”

 

Hej!

Jag heter Christina och är 65 år. Jag jobbade för länge sedan på dagis, det som nu för tiden kallas förskola och på fritids jobbade jag också. Efter 2-årigt gymnasium blev det många olika jobb med barn, i kök, sjukhus, städ, disk och praktikplats på kontor. Två ettåriga kontorskurser. Matte grund på Gnesta vuxenskola. Distanskurs i Privatjuridik, Ungdomskultur, Rätten och samhället och Hälsopedagogik. Jag blev sjuk och fick sjukbidrag och är nu pensionär. Det här att dela ut brev från vuxna till barn och ungdomar gör jag för att jag har svårt för att prata med ord och blir lätt arg men vill inte bli arg, och i breven visar några vuxna att de bryr sig om hur barn och ungdomar har det. Det viktigaste är att barn och unga känner att de får hjälp att utveckla sin egen personlighet och uttrycka sig så att andra ser det som finns på insidan, men då behöver barnet först få chansen att träna på att utveckla sin personlighet på olika sätt. Självklart är behovet av lokaler där barn och unga kan vara på fritiden större när vädret blir mer ”konstigt” och kallt ena dagen och regn nästa dag, men det behövs också lokaler där grannar i bostadsområdena i alla kommuner kan umgås tillsammans vuxna, barn och unga.

Hälsningar från Tant Christina, som heter Christina Gidner

 

Hej!

Jag heter Adam och är 28 år. Jag arbetar på Coop i Gnesta, som butiksbiträde. Jag gick efter grundskolan på 3-årigt gymnasium, Natur/Data. Skoltiden var en jobbig period i mitt liv. I femtonårsåldern började jag förstå mer om världen och att den inte är en vacker plats alla gånger! Nu ser jag inte allt lika svart längre. Det jag tycker behövs mer av för barn och unga, är fritidsaktiviteter! Det ser vi i butiken, att skolbarn kommer in och hänger för att de inte har någonstans att vara. Vad tycker jag om klimatförändringarna? Inte roligt! Världen är inte som den har varit. Det beror mycket på att vi blir fler hela tiden. Ju fler vi blir desto mer utnyttjas resurserna. Hur tränar man på att klara krissituationer på samhällsnivå, som att det inte finns rinnande vatten och el, om det inte är strömavbrott eller brist på vatten den dagen eller veckan när man ska träna? Man kunde ha en vecka om året då man tränar i en stuga eller i ett större hus. Eller hellre vildmarksliv och vara tvungen att klara sig utan bekvämligheter under en vecka eller några dagar ute i naturen.

Hälsningar från Adam

 

ETT BREV FRÅN EN SYRISK KVINNA SOM HAR FAMILJ OCH 4 BARN

Jag tycker inte mitt namn eller var jag bor behöver publiceras. Bara första bokstäverna i mitt förnamn och efternamn räcker: N.M. Jag kommer från Syrien och bodde där med min familj i ett hus i Damaskus som är Syriens huvudstad. Vi har kvar huset men vill sälja det i framtiden. Jag vill inte bo där mer. De som bor i Syrien nu är mycket fattiga, de har inte mat, el eller bensin. Det är sönderbombat. Först flydde vi till Libyen och bodde där i två år. Jag arbetade i 6 år som lärare i arabiska med grammatik, läsa och skriva, för barn i åldern 8-10 år. Jag arbetade som fotograf också, och är både utbildad fotograf och lärare. Jag hade ett eget företag som fotograf med bröllopsfoto och montage. På universitet i Syrien studerade jag i fyra år. I framtiden vill jag köpa en kamera och en dator. Nu fotograferar jag mest i naturen, och barnen. Här i Sverige har jag läst SFI och nu håller jag på med kurserna Grundläggande svenska, matematik och engelska. Sedan vill jag läsa på högskola men måste kanske först läsa årskurs 9, och gymnasium för att kunna söka till högskola. Jag vill arbeta som hemspråkslärare i svenska och arabiska. Sverige är jättebra. Det finns bra lagar och bra trafikordning. Svenska människor är snälla. Jag behöver kämpa mycket för att nå mina mål. Barn och ungdomar behöver hålla på med sport, till exempel fotboll, och att spela instrument som piano och gitarr. Och de behöver en lokal där de kan sitta och prata, men också lära sig saker, arbeta lite. Fritidsgårdar som fanns i Sverige förut behöver komma tillbaka, det behövs lokaler för ungdomar där det finns personal. Och lokaler för barn som är yngre än 12 år, de behöver också en plats att gå till efter skolan, mer än det som finns nu. Kommunen måste hjälpa vuxna och unga vuxna att få arbete.

Ha det bra ungdomar och barn!