poetisk text om åldrandets nesliga sorti

Förlåt mig älskade att jag inte drömmer om dig mer! Du sitter här intill mig, du människa som lever i mina tanker, i mitt sinne och inre rum, så levande som nyskördade örter från trädets gren och in i mig smyger din doft av tallskott och av markens fukt i morgontimmen där mossa, jord och löv samlas i daggdroppar som en essens av livets rikedom. Och grenarna på dessa ståtliga tallar som din doft har lånat sin essens av friskhet och renhet ifrån, de bär också små heliga guldklockor men inte av den form som kor kan ha på sitt bröst utan små, små spröda och vackert klingande mot morgonsolens utspruckna rodnad Du finns där vid min sida när jag vaknar på morgonen du man jag aldrig fann. . . Jag lämnar min vilobädd tom från människor, men visst ligger någon av de livslånga drömmarna och längtan kvarglömd i påslakanets ena hörn nedsparkat till fotänden så de inte kan störa nattens sömn så som de alltid gjorde då en gång för länge sedan. Eller inte så länge sedan för all del. Ja, vännen. Det är ändå ganska länge sedan i vår relativa värld, som drömmen om dig störde mig som skoskav för varje steg jag tog. Du som aldrig hittade till min dörr. Eller om det var jag, som stängde den? Och det jag drömmer om nu, vet du vad det är? Vill du verkligen veta det? Du ser en smula besvärad ut. Jag drömmer inte om dig och din unga vackra kropp, Du urbilden av den man som inte hittade min dörr. Eller om det är jag som har stängt den varje gång du gick förbi? Nu drömmer jag om fred på jord och om mänsklighetens stora kärlek till sig själv som behöver transformeras till en högre dimension för vet du älskade, att kärlek till sig själv det luktar egoism och jorden behöver våra vingar mer än vi förstår. Så förlåt mig älskade att jag inte längre drömmer så ofta om dig som jag gjorde förr, har inte tid längre förstår du. Och jag är ju ändå ganska gammal nu och det är säkert även du. Eller det var kanske inte riktigt sant. Vem tror att en åldrande kvinna och till synes blasé liten gumma med bitter näve knuten i ficka tänker allt möjligt om sin Tant- Risk, om chakran, meridianer, energibalans och om andra världars tusenåriga kunskap om det ena och det andra i livets kalejdoskop?